Shit happens...

 Ändå, lite tur i oturen ... för det kunde ha blivit mycket värre.
Att skåpluckan gick sönder, liksom en del av porslinet känns som en bagatell i sammanhanget, för som sagt, det kunde ha slutat på ett sämre sätt.
Kan ju tillägga att han var spik nykter - om nu någon trodde något annat...

I övrigt händer det inte så mycket, men i förrgår var jag ute och inspekterade lite för att se hur det såg ut efter skogsmaskinernas framfart.
Jag har ett par olika promenadvägar ... den här går landsvägen runt och med tanke på vad jag ville titta på så tog jag den.
Vid den röda pricken ... där bor vi.
 Det som är inom de röda områdena är skogsområden som försvann nu ... fler ligger ganska nära, men utanför kartan och ännu mer lär det bli.

Ja, inte blir man glad när den finaste skogen av alla inom gångavstånd är borta.
Vilken kulturmiljö?
Här står skotaren...
... det finns mycket kvar som ska ut till vägen.

Jodå ... jag vet att skogen ska skötas,
 men att veta att i stort sätt alla gamla gårdar med skog i trakten köps upp av samma personer som sedan så fort det bara går skövlar skogarna ... det känns inte bra.

Nu såg jag förstås inte bara tråkigheter på min promenad.
Jag mötte en kvinna på våg någonstans...

Visst blir man ibland förundrad över naturen - som när man ser hur granen skickat ut sina rötter och riktigt klamrar sig fast uppe på en liten bergknalle.

Blåsippornas gröna blad lyste upp i fjolårslöven... och om ett par månader kommer det att börja knoppas igen :)
 Konstigt att se vårgröna skott på en gran i januari,,,

Jag gillar gamla brunnslock!
 Ofta är de alldeles överväxta av mossor och lavar.
Just på det här finns inte så mycket, men det som finns är fint ... som en egen liten värld.

Vägen hos oss ser ut så här... 

... bitvis is, bitvis lera.

Igår såg morgonhimlen ut så här...
Hoppas på en fin dag idag också, men ännu när jag skriver det här är det fortfarande alldeles kolsvart utanför fönstren.

Önskar dig en fin dag!